Har suttit här på fm och kikat runt lite bland bloggar, och kan konstatera att det är ganska många som skriver om "psykiska" problem, ångest och olika diagnoser. Kände då att jag ville fylla i lite om min story.  Jag vill förmedla lite hopp. För att göra det enkelt så drar jag den korta versionen.    Som 28 åring insjuknade jag i en reaktiv psykos, alltså så där en 16/17 år sedan. JAg var kraftigt medecinerad, hade ångest, ångest så jag vissa dagar inte ens klarade av att sätta på kaffet. En ångest som höll i sig 24 timmar om dygnet.  Hur orkade jag ???  Sanningen är att jag inte alltid "orkade",

De behöver man inte.  Kampen tillbaka till att få må bra, blev krokig, krokig men framför allt lång.   Är senaste 6 åren jag börjat få må bra igen.  Efter psykosen levde jag i ett misshandelsförhållande, jag blev psykikst misshandlad, det i sin tur ledde till två självmordsförsök.  Hur klarar man av allt sånt där ????   Finns inget enkelt svar, men för mig var det så att jag ALDRIG, tappade viljan att få må bra igen/ Visst,visst orken tappade jag både en å tusen gånger - Men så länge man inte släpper greppet om viljan.   Jag har kämpat,jag har vägrat ge upp, jag har gett upp, men alltid kommit igen.   Min vändning kom när jag fick börja i Kbt terapi, där hittade jag redskapen som hjälpte mig att handskas med allt detta.   Vad som hjälpte mig var oxå att jag började acceptera läget presix som det var,snarare än att gräva ner mig för att det inte var som jag ville.  !!!    Sen har jag litteratur som varit mig till stor hjälp...b.l.a  Anna Kåver  - Att leva ett liv  inte vinna ett krig.   - Kämpa på, det går att få må bra igen -Bara för att det måste !!!  

 

Anna

14 december 2010 22:36

Kloka kloka ord....

http://kavril.bloggplatsen.se

 

malin

30 juni 2011 17:01

Ville bara säga tack, för lite hopp. Känner igen mig så i din historia. För 6 år sedan när jag var gravid fick jag en reaktiv psykos. Var inlagd i ca 3 månader lite längre tror jag. Har efter det levt i misshandelsförhållande där man blivit våldtagen och psykisk misshandlad. Jag känner nu att jag börjar må bra igen och anser att det enda som fattas nu är ett jobb. Men vem vill anställa någon som varit hemma i 6 år.

sus

20 juli 2011 21:10

Tack för titten å komentaren :) Glädjer mig att du börjar må bra, kul om jag kunnat förmedla lite hopp ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vuxna barn till alkoholister är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga . Karaktärs drag 11 ur boken vuxna barn till alkoholister av Janetg.woititz.   Om jag inte är perfekt duger jag inte. Är jag inte perfekt är det ingen som kommer gi...

 Jag har ju mått ganska så dåligt ett tag, hög ångest faktor å lite deppigt !! Så jag har då fått starta upp en psykolog kontakt,,,å det med mycket blandade känslor,  Visst,visst de är vad jag behöver,,just nu,,,Men samtidigt har det varit så jätte s...

Nu är det en härlig sommar värme,perfekt i mitt tycke   I dag har jag tillbringat dagen på stranden med barnbarnet    Inget ligga å steka i solen där inte ;) Utan fullt ös medvetslös   *skrattar   Är onekligen ganska skönt när mamman kommer hem från ...