Ibland uppstår ju irritation mot kollegor på sitt arbete, ganska naturligt !! Ibland kanske man har kollegor som sätter i system att "glömma" sina uppgifter...Alla tänker å tycker en massa, det snackas till höger å vänster...Men så kommer den dagen då detta kommer upp till ytan och ska tas upp på ett möte...Å då ni....-Då är det helt plötsligt inte en ända en som har nån åsikt, absolut ingen??  Dettta gör mig så förbannad..Riktigt arg...Jag tiger inte på mötet..Jag står upp för vad jag säger om folk i deras frånvaro...Det står jag för även  i deras närvaro  !!!!!!!!!!!  Det som blir irriterande när man inte får nån uppbackning i dem lägena är att helt plötsligt är åsikter som en hel personal grupp har...Bara ens egena ....Varför är det så här ...? Snackas på fika raster å d.y.l det går bra det..Men sen på möten då drabbas folk då plötsligt av en tunghäfta   ..Å man får stå "ensam" om en hel personal styrkas åsikter....Blir fööörbannad !!!

Jag har barnbarn...Min dotter har alltså fått barn ;) Min dotter var presix fyllda 19 år ;) när hon födde den vackraste pojke   som världen har sett.   Under denna graviditet fick jag höra många åsikter...-Herreguu..så ung...-Den ungen kommer du få ta hand om. -De där grejjar dom aldrig..o.s.v....i det oändliga. ??  Jag hade svårt att förstå det där tänket...för för mig handlar om att va en trygg och  bra förälder om en massa olika egenskaper... för mig då inte speciellt om ålder !!!  Visst,visst hade jag önskat att min dotter kunde väntat några år...MEN inte för att jag trodde att hon var för ung för att ha barn/bli förälder...utan snarare att jag önskat att hon kunde fått "Leva livet" fullt ut...utan ansvar för en annan liten människa !!  Jag känner fler föräldrar som är betydligt äldre än ung ;) och några av dom brister nått fruktansvärt i sin föräldra roll :/ Lika många unga föräldrar känner jag som e fina,förståndiga föräldrar.  Så inte behöver det bli helt fel bara för att man är ung och mamma !!!  

 I skrivande stund är jag j.vligt irriterde och förbannad...Det kostar inte gratis presix och bo på äldreboende....Så det minsta man skulle kunna kräva e ju att det fungerar..att servicen e på topp...Ja,ja...jag vet dom e underbemannade, Jag vet !!!!  Men iaf...Min mamma bor just på ett sådant...Äldreboende alltså...och i morgon ska hon iväg på en grejj, ingen personal kan följa med så jag ska åka med mamma..Gör jag så gärna ..Men, med ett Men ..Inte alltid , hon bor ju trots allt där just för att hon behöver mkt stöd och hjälp !!!   Så i morgon då, så får jag slå knut på mig själv, jag kommer stört,stört omöjligt hinna i tid till mitt eget jobb , i morgon-Omöjligt !!  -Ska det då vara så här ????  Tänk dom som inte har anhöriga då ??  Så mkt som man får "pyssla" ihop sin egen tid,och flänga å fara runt med mammsen på allehanda saker...Så....Undrar jag då om inte äldreboende oxå till en liten del faktiskt oxå e till för att avlasta de anhöriga ...-Men icke !!!  

I sociala sammankomster förväntas nästan att man dricker...Vet inte hur många ggr jag fått frågan...-Du dricker inte ? -Har du bilen med dig ?? Hehe...Nä..vadå jag har inte ens körkort ;) Sen fortsätter utfrågningen...Äter du pencelin ?...Hehe...Nää Inte det heller ... Man ses nästan som lite "konstig" märklig om man inte inte tar det där glaset till maten...Varför har dte blivit såå ?? Märkligt tycker jag...Visst dricker jag ibland, men bara nära jag känner för det och inte BARA för att det är en social sammankomst och en "tyst förväntan", jag tycker det här e ett mkt konstigt "fenomen"...Eller hur ??  

Jag låg och slö tittade på lyx fällan igår...Bortskämda var ett ord som slog mig..blixtsnabbt.   Denna gång var det 2 tjugo åringar som trasat till sin ekonomi..säger jag inget om..de är lätt hänt,men inte så smart. Vad jag reagerade på var..2 bilar,stilig lägenhet,värsta möblemanget..å dom var endast tjugo år..Då började jag minnas  min egen första lägenhet..Lånade möbler,loppis fynd,gardin stänger var lyx ;) så dom sattes upp med häftstift..men så går åren å man lyckas få lite mer ordnat runt sig...Så tillbaka te programmet...Dom blev tvugna att flytta, denna gången blev det en trång liten ettta...å dom bröt ihop totalt...Snacka om att ha höga krav,snacka om att leva helt i det blå -Som sagt ordet bortskämnda slog mig många gånger under programmets gång.

Satt och funderade lite ;) Dom flesta av oss gillar ju inte folk som "snackar" mycket,folk som snackar skit om andra,är ju ofatst bland det värsta man vet. Men så kom jag och att tänka på.....Är det då verkligen den som "snackar" mycket som är värst ?? Eller är det dom som för snacket vidare..För om ingen för snacket vidare, så tar det ju slut på "skit" pratet och skvallret.  Jag tycker nog att dom som håller liv i skit snacket är värst...Är ju ingen fara om nån "snackar" skit, så länge det inte förs vidare och ska spekuleras i, hela tiden -Håller ingen liv i skit snacket -Så blir de ju inte heller massa skvaller .  

Affirmationer är ju är ju positivt färgade fraser ,bilder i syfte att förändra sin "syn" tanke på sig själv eller livet. MAn utgår i från att tankar är det som skapat ens egen livssituation. JAg börjar detta inlägg så och fortsätter det så här...Om du som barn eller i en kärleks relation, gång på gång,får höra hur fel du är...Hur värdelös du är...Hur klumpig du är....Så börjar man tillsist tro på det , eller rättare sagt det blir en sanning, hur ska man kunna tro nå annat när man inte "vet" nått annat ?? Att ständigt få negativ respons om sig själv och sin personlighet skapar ju en aldrig så sviktande självkänsla. Att som barn bära allt detta negativa om ens egen personlighet är en börda som blir alldeless för tung för ett litet barn, på tok för tung.

så kan det vara att växa upp i en dysfunktionell miljö. Garanterat sätter de   sina spår hos det lilla barnet, och färgar den vuxna människan som växer upp.

Jag va hos syrran igår, hon har två barn en på 11 år och en på 9 år. Vi åt middag ihop, barna skottade in maten med en faslig faart å sen of to goo;) Den ena drog in i vardagsrummet för att slå sig ner med laptopen i famnen och mobilen liggandes på nära avständ -Sen fick man inte ett ord ur munnen på den ungen nå mer -Helt uppslukad. Så sen den andra..Snabbt ut i sovrummet för att inta den stationära datorn,samtidgt som ps3 spelet slogs på...Och inte ett ord gick att få där i från heller -Helt uppslukad. Är det här verkligen bra ?? Jag tycker ju att så små barn ska vilja leka,vilja umgås med familj och släkt men icke då ,totalt lost in space..båda två. Men ytterst e detta väl ändo ett föräldrar ansvar ?? Går väl ändo att ha nå form av schema för data/tv spels tid ..eller...Jag tycker det här är lite "otäckt", visst är det mycket som är bra med datorer,mobiler,tv spel och liknande, frågan är väl bara hur lågt ner i åldrarna ??