Jag har ju mått ganska så dåligt ett tag, hög ångest faktor å lite deppigt !! Så jag har då fått starta upp en psykolog kontakt,,,å det med mycket blandade känslor,  Visst,visst de är vad jag behöver,,just nu,,,Men samtidigt har det varit så jätte skönt att "klarat" att "stå på egena ben" så att säga,,så lite surt känns de allt :/ Men å andra sidan är det bättre att ta tag i det nu innan jag "dippar" ännu längre "ner",,,så de är bara för mig  att  gilla läget !!  Jag har inte hunnit bilda mig en uppfattning om den jag går hos,,,inte än...jag har bara varit där 2 ggr än så länge,,och de känns som det måste få ta fler ggr innan jag överhuvudtaget "tycker" nått om psykologen -Vill ge de en ärlig chans först !!  

Denna dag har läget i måendet varit lite mindre i affekt, bägaren lixsom rann över i går/jag fulkomligen överväldigades av alla jobbiga känslor !! Men som sagts idag, har dom mest akuta jobbiga känslor lagt sig, de är fruktansvärt skönt !! Visst e jag frtf  lessen, men ändo inte hysteriskt förtvivlad som i går .

Jag försöker se situationen ur ett annat perspektiv, för de finns ju trots allt oftast fler sätt  än  ett  att se på en händelse/situation. !!  

Desutom har jag tillbringat dagen med att göra många mindfullnes övningar ;) funkar kanon när jag e i ett "svajigt" läge , gäller ju att hitta sätt att lixsom "hjälpa" sig själv lite, ochh b.l.a mindfullnes är mitt sätt !!

Ingen bra dag, ensamheten "äter" upp mig, jag i fråga sätter mig själv utan pardon !! I fråga sätter livet,i fråga sätter meningen, ifråga sätter mig, mig å mig !!  De är lesssamt idag :/ jag känner mig övergivet ensam, bottenlöst ensam....Det sliter i mig !!  Jag har få bekanta å ännu färre vänner...Nu har då slutligen oxå min dotter tagit avstånd från mig..................För mig talar det ett tydligt språk...Nått gör att människor inte "står" ut med mig. Å jag förbarmar den dagen jag fick min psykos...17 år sedan........Men ack va den "förstörde" i mitt liv, den massakerade massor!! Tårarna strilar för min kind...Vet inte riktigt...orkar inte riktigt....Bara gråter :/ Men nu ska jag ta mig en kopp kaffe ...Lesset,orkeslöst och en smula förtvivlat är det här i afton.

Jag låg och funderade här igår ;)...på hur min Ångest kan dyka upp till synes helt utan anledning...Tänkte mycket på det där och kom på att för mig finns det en utlösare... Så här...Man har en stress å en energi stapel...I takt med att min stress stapel blir belastad så sjunker ju min energi nivå...Å när båda staplarna slår i botten, står på noll alltså ..Det är då Ångesten kommer !!  Dessto mer jag funderade på det där..dessto mer logiskt blev det . Har man en Ångest benägenhet, så har man oxå ofta närmare till stress, mer inre stress då alltså...Å stress stjäl energi..så e det ju . Hehe..Se nu kläkte jag min  Ångest kod -Så här gäller det och inte utsätta mig själv för för mycket stress alltså ;)   

Har legat där å vridit å snurrat på mig var efter varv..Ja i sängen då alltså, men gick inte å somna ,inte alls :/    Är det nått jag kommi underfund med,när det e sömnlösa nätter på besök, så e det att det är bättre å gå upp å "bryta" och gör ett nytt försök om en stund igen/ bara ligga så där å vrida på sig, å bara bli mer å mer irriterad av att jag inte kan sova..Näääh..Då e de som sagt bättre att gå upp en stund igen. Sömnlöshet är alltså anledningen till detta inlägg ;) Men snart så ska jag göra ett nytt försök och hoppas på ett par timmars sömn iaf.

Jag är inne i en svacka, har en period av ångest å lite deppigt :( Sover som en kratta och det spär ju bara på ångesten så klart. Men ändo...Trots att jag inte mår på topp just nu, så mår jag ändo bra i det dåliga ..så att säga ..Hehe,...KAnske inte så lätt å förstå vad jag menade där...Men trots att jag inte mår på topp, så e det lixsom ingen fara, jag e lugn i det,trots allt.

Jag hade väldigt svårt att starta upp den dage, starta upp mig själv :/ brukar va så när jag inte e på topp, men vid 13:00 tiden, fick jag så tillsist bena över sängkanten :) Sen tvingade jag mig själv att hitta energi till att snygga till här hemma...Den hade gömt sig väl..kan jag säga..Ja, energin alltså. Sen har jag mest "lunkat" mig igenom dagen, ångest är ju så ferbenat energi krävande, så jag har inte haft mkt ork till övers idag inte.  

Satt och tänkte lite, drabbades av en sån oändlig tacksamhet..tacksam över mitt jobb,mitt mående men mest att jag fortfarande är i livet !!! 

För sjutton år sedan fick jag ju en reaktiv psykos, och sedan följde många jobbiga år,med oändliga uppförsbackar av allehanda slag....Där i bland annat ett självmordsförsök * Ryser..Förstå om jag hade lyckats..   .Då hade jag inte setat här idag/då hade jag inte fått uppleva mitt fantastiska barnbarn,jag hade helt enkelt inte trampat på här längre !!!  Så tacksam,så oändligt tacksam...Tänker vidare lite...Just då vid självmordsförsöket var ju allt bara för mycket/ hade pågått för länge/ jag bara orkade inte längre/ jag var fruktansvärt dessperat...Inte ville jag egentligen döö, ...jag helt enkelt inte bara orkade  med livet !!  Är det inte just så för många som gör självmordsförsök, en del "lyckas" en del inte....Är det inte så att det är en desperat handling...att det snarare handlar om att man inte orkar/man sitter så djävla fast...man tänker inte...man bara agerar....Tänk va tragiskt om det e så...så som det var för mig...å så "lyckas" man.....:(  Tackar livet att jag lever !!!

Jag gick ner för att handla i all skönan ro..Trodde jag.   Gick ner till min lilla vanliga butik..strosade runt där mellan hyllorna, tar mig fram till kaffe och the hyllorna..står och funderar över om jag ska ta mitt vanliga vanilj the eller om jag slå på stort..å pröva en ny sort ;) ...Så presix när jag sträcker mig för att nå ett paket med ...Vanilj the;)..Så börjar det plötsligt susa i öronen, hjärtat slår stenhårt och i rasande fart..Helt plötsligt börjar lixsom hyllorna komma emot mig...Paniken är ett faktum, jag måste Ut, ut härifrån och det nuu !!  Jag släpper korgen med en duns på golvet, sicksackar mig genom hyllorna fram till kassorna, med en stirrande blick som utstrålar -PAnik !!!  Så väl ute..ställer jag mig och drar in den kalla luften, jag andas,andas djupa fina ndetag allt för att försöka återfå kontrollen över mig själv....Kan tala om att där ute blev jag ståendes en bra stund innan jag lyckades återgå till butiken och avsluta min handling. Nu var det iofs flera månader sedan jag drabbades av en panik ångest attack -Men fy för den leda va dom e tuffa och jobbiga att ha.