Jag skulle behöva städa lite här ..... Men känner inte för det, så då tänker jag inte göra det heller ;)  Skulle behöva åka och hälsa på min mamms idag, men har inte "orken" å "lusten" för de idag - Så då gör jag inte det heller. Tänker inte sätta "press" på mig själv i nuläget, för det är inte vad jag behöver, inte just nu. Istället tänker jag ta mig en tur till centrum och fixa ngra julklappar, tänker unna mig att äta lunch ute, känns som de kan vara ett bättre alternativ att fylla mig med nya krafter, än att pressa mig till sånt jag inte "orkar"/ vill göra .  Hehe...Så klok jag var nu va ;) ;) Men de är faktiskt så att jag ofta, mycket ofta pressar mig själv hårt utan att lyssna på kroppen / knoppen ...Men inte den här gången, jag tänker verkligen ta hand om mig, vill kunna få må bra igen.  

Som sagt, jag har ju inte mått på topp på senaste, e låg, befinner mig i ett lågtryck, helt slut rent mentalt, så jag blev sjk skriven.  Lite  jobbigt...........  

.Såg de först som ett nederlag...känns skiit...

Men sen kon jag på att det är bättre att se sjk skrivningen som tid för återhämtning.   -Förhoppningsvis !!!  Så jag börjar jobba först efter julhelgen.  Så då ska jag ha tid att fylla på min reservtank lite.   Jag försöker vara ute och gå mycket, jag försöker att inte planera så mycket, utan jag tillåter mig att ta dagen som den kommer och låter "dags formen" styra.   Så måste de få vara just nu iaf.  

Livet har rullat på, har mått helt okej, dom senaste ca: 6 åren ...Ingen medecinering,ingen kontakt med den psykiatriska vården,jobbar -JA de har rullat på.   Men så nu då...Jag e så "besviken", -Vill iinte   Nu är de daxs att behöva va sjukskriven, iaf nån vecka,de är daxs å fixa samtals kontakt  *suckar* .Vill inte,

känns lite som ett "nederlag", men jag känner att jag behöver lite stöd för att ta mig på rätt "köl" igen, för jag vill inte,eller rättare sagt jag vägrar,totalt vägrar jag att "rasa" längre än så här -Det bara finns inte !!!!! Tur sjutton att jag har min envishet,annars hade jag lätt bara "gett upp"   , bara flytit med i denna "nedåt gående spiral" .

Jag är ju inne i en låg period, små deppigt,jag mår alltså inte på topp rent psykiskt.

Finns det då inget jag kan göra för att må lite bättre ??  Jo då, jag har små,små knep jag tar till när de är så här.  Här är ngra av mina knep,dom funkar för mig :)

1. )  Basala saker, ser till att äta å sova ordentligt.

2)  Tittar på foton å minns trevliga stunder.

3)  Tar varmt bad med favvo skummet.

4)  Ser på nån riktigt bra film.

5)  Lyssnar på favvo musiken.

6)  Försöker att inte "grubbla".

7)   Ser till å ha snyggt,å lite mysigt runt mig.

8)  Gör andnings övningar.

9)  Ser till att få mycket frisk luft,promenerar.

10)  Försöker se de positiva sakerna som trots allt finns.

De smög sig på så sakta, det ena gav det andra . Först min mamma som blev sjuk ...-Ingen fara -"Stark å stadig tog jag mig igenom det." Så barnbarnet som blev sjukt....alla läkarbesök hit å dit/ stöttade dottern som förståss mådde skit  -"Stark å stadig stod jag där. " Så mycket på jobbet under den perioden ...Ingen fara -"Fixar väl jag. "    Sömnlösheten kom som ett brev på posten -Men jag jobbade på. Så stod då ångesten oxå  där å "knackade" på, men inte drog jag ner på tempot inte.   Så nu e hela jag i "uppror", mår riktigt "lågt", gråten e en ständig följe slagare , å sömnen sviker än....Känner jag börjar tappa "fotfästet" en smula.    Så nu är det bara för "fröken duktig "och inse att jag måste bli sjukskriven åtminstone en vecka eller två.  -Tänk ändo...Att det ska va så svårt att lyssna på kroppens signaler , kroppen får ju "skrika" sig hes innan jag Fattar att de är daxs å "bromsa" takten lite.

Suckarnas, suck...Så försöker han få fatt i mig ,igen...Herr ångest !!  De e en jävla tröttsam en     Han har jagat mig ett par dar nu *suck*  Å ikväll sitter han på min axel å pickar....Blir vannsinnigt "rastlös", far runt som en "skållad" råtta....Fi fan va den ´suger ...-Ångesten alltså. Har nog försökt sprungit ifrån den jäkeln..men inte gick det inte.  Ska krypa ner i ett varmt bad, så jag går ner i varv lite.

Ska göra ett försök och beskriva hur en dag kunde se ut när jag hade min psykos, ett försök till att ge er en inblick i en psykotisk hjärna.

Jag tror faktiskt att världen har blivit galen, jag förstår ingenting, och jag är så rädd, liv rädd, känner ren skräck.  Här på de här stället får jag medecin, medecin som jag vet är alldeless för "tung" för mig.  Jag börjar därför gömma medecinen under tungan, men blir snabbt avslöjad och då byts medecinen ut mot spruta istället, jag kan inte längre komma undan.

Vid vissa tillfällen är jag så rädd när dom kommer med sprutan, så jag faktiskt kräks, gråter och e så liten, så liten.   Det löser dom med att hämta 3 stora kralliga vårdare i 100 kilos klassen, och så får jag då sprutan med hjälp av tvångs hållning.   Jag kräks ännu mera, hjärtat slår så hårt, tror faktiskt att det nästan stannar. Jag känner sån skräck, hjälp, hjälp -Världen har blivit galen.  //  Kan säga att den upplevelsen med tvångs medecineringen, drömmer jag frtf mardrömmar om, fastän det gått så många, många år.  Dessutom har jag utvecklat sprut skräck, som följd av detta.

Jag frts här och berättar om min reaktiva psykos. Varför fick jag en psykos ????  Det vet man inte riktigt, en teori är...Jag hade precis börjat i terapi, och att något var på väg upp till ytan som jag hade förträngt och inte klarade av att "ta hand om".  Den teorin är den jag personligen tro på.  En anna teori är....Jag hade som ung testat droger, och en drog relaterad psykos kan ju uppstå även en härrans massa år efter att man slutat med drogerna.  Så riktigt går det inte att säga exakt vad de berodde på.  Man behöver inte vara "Svag" för att hamna i en psykos, däremot behöver man en slags styrka för att ta sig ur den och att få må bra igen.  Kan säga utan minsta tvekan att vara psykotisk är det absolut, absolut värsta jag någonsin varit med om.  Har jag haft fler psykoser ????  Nej, det har jag inte. Däremot va åren efter psykosen kantade av ibland mer eller mindre psykotiska upplevelser, men de är ju ngt helt annat.  Kampen tillbaka till livet blev lång, si så där en 13 år, innan jag fick börja må bra igen.