- Överdrivet omhändertagande gällande annan vuxen människa. Tar ansvar och kontrollerar annan vuxen person.
- Löser andra personers problem och ger oönskade råd.
- Känner ofta vrede, depression, bitterhet, dåligt samvete och skuld. Snabba känslosvängningar.
- Oroar sig för någon annan större delen av den vakna tiden.
- Låter sig bli sårad av samma person om och om igen.
- Beslutsångest. Svårt att sätta sina egna behov först. Svårt att hålla fast vid sina egna gränser, gränserna förflyttas successivt.
- Ändrar sina egna planer till förmån för någon annan.
- Lägger ut pengar för missbrukaren för att rädda dennes situation. Tar ansvar för andras känslor och ljuger för att skydda missbrukaren från sanningar eller negativa konsekvenser av missbruket.
- Glömmer och försakar egna åtaganden, både privat och i yrkeslivet. Prioriterar någon annans behov först. Lägger sin energi på någon annan och har lite energi kvar för sig själv.
- Tror sig kunna styra någon annans missbruk.
- Rädsla att uttrycka sina åsikter med risk för att skapa konflikt och återfall i missbruk.
Upplever sig som ett offer för någon annan. Känner sig känslomässigt styrd av andra människor. - Dålig självkänsla, lägger skulden på sig själv och tror inte att de duger. Är rädda för att bli avvisade och lämnade. Undervärderar sin egen förmåga att klara sig själva.
- Försöker kontrollera någon annan genom att manipulera, hota, muta, gråta, ge råd, ilska, hjälplöshet eller ge skuldkänslor.
- Förnekar verkligheten och lever på förhoppningar. Förskönar hur det verkligen är och vill inte se sanningen.
- Sjukskriver sig och missköter andra åtaganden på grund av missbrukets konsekvenser.
- Utvecklar ångest, depressioner och fysiska sjudomar på grund av långvarig stress.
- Utvecklar eget missbruk av tex tabletter, alkohol eller annat
Livslust är att alltid ha kommande projekt i ögonvrån.
Det är bättre att ta ut glädjen i förskott än att inte glädja sig alls.
Glöm inte vilken skatt en vanlig dag är!
Vänta inte på den stora lyckan, så att du missar den lilla!
Det finns dagar som är som trappor, man måste välja om man ska gå upp eller ner.
Det är lättare att acceptera att man själv är som man är - än att andra är det.
Gör saker - inte av konvention utan för lustens och glädjens skull.
Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten.
Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom.
Våga älska också dig själv!
(Kan tala om att skrivande stund så här 
i mig lagt sig ) Så kom en diskussion upp om personaltäthet/komunernas ekonomi/tids bristen/ stressen hos personalen/ neddragningar o.s.v Då får jag frågan...-Det kan väl du förstå, som själv är "Vårdpersonal/omsorgs personal. Mitt svar blev förståss....Absolut, kan jag förstå utifrån ett personal perspektiv, men däremot sitter jag här på detta möte i egenskap av närstående...Å då ......FÖRSTÅR jag inte nått !!!! Framför allt bryr jag mig inte om det. UTAN för mig handlar det om att min mamma skall få en dräglig vård, FRAMFÖR allt skall hon kunna få hjälpa tt gå på Toa, när hon behöver. Sköta sina behov är ju för fasen
