Botten napp å toppen napp

Alla inlägg under februari 2011

Av sus - 7 februari 2011 21:02

Humör just nu?  Iget att klaga på :)

Kläder just nu? Fleecetröja, mjukisbyxor.

 Musik just nu? Melissa Horn ...Som oftast ;).
Sommarplaner?  Hyra stuga med barbarnet, En sväng till vänninan i Rättvik :)

Hur många kuddar sover du med? Två stycken.

Spelar du nåt instrument? .Nix, tyvärr inte.
  .Morgon eller nattmänniska?  Kvälls människa :) 

Snarkar du?  Jomen visst ;)

Stjärntecken?  Fisk Skostorlek?  39 Längd? 166 cm
Äckligaste insekten/djuret?  Getingar, å åter igen getingar

.Vad vill du jobba som? Presix det jag jobbar med :

 Vad längtar du mest efter just nu?  Värme och barnbarnet.
Brukar du svära mycket? Ja, det hoppar "grodor" rätt ofta ;).
Land du vill besöka? Indien,utan tvekan,  

Vad har du gjort idag?  VArit i centrum.  Slagit in presenter.

Vad ska du göra i morgon?  VA ledig, softa ;).
Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången?  Haha..Tänk om jag e okysst då ;);)

Är du polare med grannarna?  Tyvärr har min fina granne flyttat,men vi umgås än idag.

Vad är det första du gör när du vaknar?  Sätter på kaffet

Är det nåt du absolut inte äter?  Lever och fisk bullar

.Brukar du sola? Ja när det är sol
Tränar du?  Tjat,tjat ;) Nä men jag ska se till å börja me det ;)

Av sus - 7 februari 2011 19:59

Jag har kikat runt på lite inrednings sidor och kan konstatera att de e väldigt "hett" å inne med Chabby chic stil, vitt,lantligt å romantiskt. Jag tycker det är jätte vackert att titta på men inte alls min stil, jag är mera åt det murriga,färgglada hållet.  Nått åt det här hållet..   Men samtidigt inte ;) Mitt hem kommer aldrig bli som i inrednings tidningar/inrednings butiker..skulle jag inte vilja heller. JAg vill ha mitt hem personligt..jag vill att mitt hem ska "andas" mig, man ska se och förstå att de är jag som bor där.    Personlig prägel är jätte viktigt för mig, mitt hem skall vara en del av mig :)

Av sus - 7 februari 2011 10:47

Satt och funderade lite ;) Dom flesta av oss gillar ju inte folk som "snackar" mycket,folk som snackar skit om andra,är ju ofatst bland det värsta man vet. Men så kom jag och att tänka på.....Är det då verkligen den som "snackar" mycket som är värst ?? Eller är det dom som för snacket vidare..För om ingen för snacket vidare, så tar det ju slut på "skit" pratet och skvallret.  Jag tycker nog att dom som håller liv i skit snacket är värst...Är ju ingen fara om nån "snackar" skit, så länge det inte förs vidare och ska spekuleras i, hela tiden -Håller ingen liv i skit snacket -Så blir de ju inte heller massa skvaller .  

Av sus - 7 februari 2011 09:05

Affirmationer är ju är ju positivt färgade fraser ,bilder i syfte att förändra sin "syn" tanke på sig själv eller livet. MAn utgår i från att tankar är det som skapat ens egen livssituation. JAg börjar detta inlägg så och fortsätter det så här...Om du som barn eller i en kärleks relation, gång på gång,får höra hur fel du är...Hur värdelös du är...Hur klumpig du är....Så börjar man tillsist tro på det , eller rättare sagt det blir en sanning, hur ska man kunna tro nå annat när man inte "vet" nått annat ?? Att ständigt få negativ respons om sig själv och sin personlighet skapar ju en aldrig så sviktande självkänsla. Att som barn bära allt detta negativa om ens egen personlighet är en börda som blir alldeless för tung för ett litet barn, på tok för tung.

så kan det vara att växa upp i en dysfunktionell miljö. Garanterat sätter de   sina spår hos det lilla barnet, och färgar den vuxna människan som växer upp.

Av sus - 6 februari 2011 17:27

Skulle klippt mig igår..men tog och gjorde det idag istället. Killen jag klippte mig hos sist va inte där...så hans kollega klippte mig istället ...jag tänkte att det kan väl inte ha så stor betydelse   Var mycket,mycket "dumt" tänkt av mig *skakar på huvve*, har man nyss varit hos frissan och snabbar sig hem å sätter upp håret med hjälp av örton hårspännen och snodd......så då vart man eller rättare sagt inte jag ett dugg nöjd , jag vantrivs nå fruktat i den här klippningen, mitt hår är lixsom väldigt svår "dresserat" och måste klippas väldans perfect..annars blir de bara "bebis" mjukt å omöjligt att styla ....Presix så vart fallet denna gången *skakar på huvvet*. Jaja...Nu e detså de är...så jag får leva med uppsatt hår ett tag fram över då ;)  

Av sus - 6 februari 2011 10:00

Jag va hos syrran igår, hon har två barn en på 11 år och en på 9 år. Vi åt middag ihop, barna skottade in maten med en faslig faart å sen of to goo;) Den ena drog in i vardagsrummet för att slå sig ner med laptopen i famnen och mobilen liggandes på nära avständ -Sen fick man inte ett ord ur munnen på den ungen nå mer -Helt uppslukad. Så sen den andra..Snabbt ut i sovrummet för att inta den stationära datorn,samtidgt som ps3 spelet slogs på...Och inte ett ord gick att få där i från heller -Helt uppslukad. Är det här verkligen bra ?? Jag tycker ju att så små barn ska vilja leka,vilja umgås med familj och släkt men icke då ,totalt lost in space..båda två. Men ytterst e detta väl ändo ett föräldrar ansvar ?? Går väl ändo att ha nå form av schema för data/tv spels tid ..eller...Jag tycker det här är lite "otäckt", visst är det mycket som är bra med datorer,mobiler,tv spel och liknande, frågan är väl bara hur lågt ner i åldrarna ??   

Av sus - 6 februari 2011 09:39

Jag levde i många år i en desstruktiv relation,där jag blev utsatt för psykisk misshandel. Det kom smygande lite "fint", började med lite kränkande ord..Hora,fitta, du e inte klok och liknande...Fick alltid och konsekvent höra att allt jag gjorde,oavsett vad jag gjorde var fel,fel,fel..Serverade jag en god middag fick jag höra -DEn skiten går inte att äta. Eller hade jag t.e.x städat hemma fick jag höra -Klart som faan du ska städa, kärring. Tillmätena blev grövre och fler ju längre tiden gick. I början blev jag arg, sen blev jag lessen, ju längre tiden gick började jag undra om det låg något i det han sa ?? I slutet var hans ord sanning för mig, och jag hade inte en uns av självkänsla kvar, jag var som en "våt fläck". Som sagt sånt här smyger sig på så fint och försiktigt, så man knappt märker när det börjar. VArför i hela friden gick jag inte ?? Varför lämnade jag inte relationen?? Det är just det som är problemet...man blir så "sönder plockad" under så lång tid, så tillsist har man inget eget jag kvar,ingen kraft och ingen ork. Allt lixsom bara rullar på,man står ut,tiger,lider och stannar kvar. Men man ska aldrig för en sekund tro att det här är kvinnor som "stannar kvar för att dom vill...det är betydligt mer komplext än så.  

Av sus - 5 februari 2011 12:06

Ovido - Quiz & Flashcards