Direktlänk till inlägg 6 februari 2011
Jag levde i många år i en desstruktiv relation,där jag blev utsatt för psykisk misshandel. Det kom smygande lite "fint", började med lite kränkande ord..Hora,fitta, du e inte klok och liknande...Fick alltid och konsekvent höra att allt jag gjorde,oavsett vad jag gjorde var fel,fel,fel..Serverade jag en god middag fick jag höra -DEn skiten går inte att äta. Eller hade jag t.e.x städat hemma fick jag höra -Klart som faan du ska städa, kärring. Tillmätena blev grövre och fler ju längre tiden gick. I början blev jag arg, sen blev jag lessen, ju längre tiden gick började jag undra om det låg något i det han sa ?? I slutet var hans ord sanning för mig, och jag hade inte en uns av självkänsla kvar, jag var som en "våt fläck". Som sagt sånt här smyger sig på så fint och försiktigt, så man knappt märker när det börjar. VArför i hela friden gick jag inte ?? Varför lämnade jag inte relationen?? Det är just det som är problemet...man blir så "sönder plockad" under så lång tid, så tillsist har man inget eget jag kvar,ingen kraft och ingen ork. Allt lixsom bara rullar på,man står ut,tiger,lider och stannar kvar. Men man ska aldrig för en sekund tro att det här är kvinnor som "stannar kvar för att dom vill...det är betydligt mer komplext än så.
Nu är det en härlig sommar värme,perfekt i mitt tycke I dag har jag tillbringat dagen på stranden med barnbarnet Inget ligga å steka i solen där inte ;) Utan fullt ös medvetslös *skrattar Är onekligen ganska skönt när mamman kommer hem från ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|