Jag kom ihåg,när jag presix klivit ur psykosen,och "alla" sa åt mig...-Det går över. -Det blir bra. -Det kunde varit värre.  Ha,va vet   dom ?   -Så säger dom bara som "tröst".  Jag vet bara så väl att oj,vad jag hade behövt höra exakt dom orden av någon som varit med om nått liknande,då först hade orden inneburit nån form av "tröst" för mig. Precis det jag beskriver här ovan  är  en av anledningarna till att jag skriver om detta. Jag kan faktiskt vara lite beviset på att mitt i livets all jävlgaste/jävlighet,och där längst ner på botten,där ifrån finns det en väg "ut". Det finns faktiskt en möjlihghet att få må bra igen !!!!  Jag har gått igenom en svår reaktiv psykos/Jag har blivit psykiskt misshandlad i flera år.Jag har två självmords besök bakom mig.  -Så jag törs påstå att det där med å må "riktigt" taskigt,vet jag exakt vad det innebär. Men det är ju så oxå/ att det är olika för alla varje situation är unik.( Försöker rikta detta till dig som kanske befinner dig där nere på botten. ) Vägen upp från botten är inte lätt. *Den tar tid.* Du kommer å få kämpa.* Du kommer att ge upp.,ibland,men du kommer "igen". * du kan vinna å börja se ytan igen. Det första du skall göra är att "ge" upp myten om att "alla" lever ett så himla bra,och så himla lyckligt liv.   -Så är det inte för någon,livet går  upp och livet går ner,det är så det ser ut för dom alldra flesta. Men jag vet oxå att när man är där nere på "botten" och "rotar" runt ,så ter sig alla andras liv sig så himla perfekta !!!!  Jag ber dig bara att frts kämpa/ ge inte upp. Sök tills du hittar nått som kan vara dig till hjälp. Men ge aldrig upp.       Slutar detta  med en stor kram,och som sagt ge inte upp.