Jag funderar lite ...Jag drabbades ju av en reaktiv psykos för si så där en 13 år sen,kämpade i många år för att få må bra igen....Vad är det egentligen som är "sjukt" repektive friskt??  Jag relaterar inte nu till kroniska allvarligare psykiska sjukdomar eller störningar.  Att ständigt kanske alltid bråka/gräla med sin parter barn,/ ständigt ha huvudvärk, vara allt igenom bitter....Är det att vara frisk / Att må bra ???   Att lida av ångest, känna att livet är för mycket ibland....-Ta tag i saken, söka hjälp å ta sig på fötter igen...-Är det att vara sjuk ???  Att gå igenom en "traumatsik" händelse och därför tillfälligt få ångest och kanske självmords tankar...-Är det att vara sjuk ???  I mina "tankebanor" kan det som ses som "sjukt" ibland vara  det som är friskt, och tvärtom. Det alldra viktigaste är nog trots allt hur man ser på sig själv. Ser man sig själv som "sjuk" , så kliver man in i den "rollen"....Det bästa är nog att se sig själv som "vem som helst"...inte sjukare och inte friskare än nån annan.   Kan ju bara gå till mig själv....Där dom första åren efter psykosen...Då såg jag på mig själv som psykiskt sjuk, att kliva in i rollen som psykiskt sjuk är inget jag rekomenderar, en sak är ju att acceptera hur man mår en annan sak att helt "leva" efter det.,det är så lätt att "fastna" i psykiatrins "garn" och det Gagnade inte mig. Jag tror att det bästa är att så långt de är möjligt...att se på sig själv som precis vilken "normal" människa som helst......När jag började se på mig själv som vem som helst...Det var där och då jag äntligen började må bra igen.  -Visst är det en ganska intressant frågeställning....VAd som är det friska och normala "måendet"...??  -Och vilket som inte är det ????

 

Statinskan

23 augusti 2010 13:54

Trevligt att du kikade in hos mig :-)
Jag har jobbat i åtta år med psykiatrins juridik (Personligt ombud). Jag ser inte mina klineter som "sjuka" utan drabbade av ett funktionshinder där kroppen själv spelar en ett spratt. Jag försöker få mina klienter att förstå att de inte ÄR sjukdomen (alltså INTE schizofren utan HAR schizofreni)Jag gillar inte heller att man sätter etiketter på andra sjukdomar som om det var en personlighet, ett fack man stoppats i, t ex diabetiker, epileptiker. Man är inte sin sjukdom - men man har drabbats av den.
Att drabbas av en psykos, oavsett vilken typ av psykos man får är ett tufft jobb att gå igenom. Ofta har dessa människor en medfödd skörhet och stress eller trauman kan utlösa psykosen. Jag fick genom Länsstyrelsens försorg forska under ett år om stigmatisering och jag häpnade över det resultat jag kom fram till. Att vi på 2000-talet fortfarande kallar psykiskt funktionshindrade för "dom där" eller att vi tror att det skulle vara människor farligare än andra. Jag brukar säga att det inte är den sjuka människan som är farlig utan de symtom som sjukdomen kan ge. Trots allt är ju en psykisk sjukdom en fysisk sjukdom med obalans av kemiska ämnen i hjärnan ...
Ojojoj nu blev det långt men jag blev så glad av att du tog upp det för dessa människor, deras sjukdom och mitt arbete med det ligger mig mycket varmt om hjärtat ..
Kramar

http://metrobloggen.se/stattin

sus

23 augusti 2010 14:06

Det var en intressnat komentar..Så att den blev lång...gjorde inte det minsta :)Hörs att du "brinner" för ditt yrke -Härligt !!!

 

riesling

24 augusti 2010 14:28

Det där är oerhört viktigt att fundera över! Jag anser ju att du har rätt i dina tankar, jag tycker liknande.
Jag har fått en diagnos som säger att jag har Aspergers syndrom (fick för 8 år sedan reda på det efter att ha genomgått tester hos psykolog).
För min egen del så betydde det att jag fick frihet att börja leva. Jag visste plötsligt vad det var för fel på mig. Innan var allting bara jobbigt. Jag hittade rätt i mig själv, liksom.
Men sedan är det väldigt viktigt att göra som du tycker, tror jag, att inte se sig som "sjuk i huvudet" utan leva med de speciella villkor som gäller (just nu).

http://riesling.bloggplatsen.se

sus

24 augusti 2010 15:13

Alla är vi speciella på vårat eget lilla unik sätt :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vuxna barn till alkoholister är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga . Karaktärs drag 11 ur boken vuxna barn till alkoholister av Janetg.woititz.   Om jag inte är perfekt duger jag inte. Är jag inte perfekt är det ingen som kommer gi...

 Jag har ju mått ganska så dåligt ett tag, hög ångest faktor å lite deppigt !! Så jag har då fått starta upp en psykolog kontakt,,,å det med mycket blandade känslor,  Visst,visst de är vad jag behöver,,just nu,,,Men samtidigt har det varit så jätte s...

Nu är det en härlig sommar värme,perfekt i mitt tycke   I dag har jag tillbringat dagen på stranden med barnbarnet    Inget ligga å steka i solen där inte ;) Utan fullt ös medvetslös   *skrattar   Är onekligen ganska skönt när mamman kommer hem från ...