Under min barndom ,var jag ett barn, men kände mig aldrig som ett. Barn brukar vara så där härligt lefulla, men jag lixsom mest hängde med. Jag bar alltid på en dröm om den lyckliga familjen. Utåtsett blev jag den där "struliga" ungen/ den där ungen det alltid "hände" grejjor runt. Jag tog oxå på mig rollen som familjens hackkyckling, och det "svarta fåret".  Jag tilläts lixsom aldrig vara ett barn, på barns vis. Mina tankar var mest som oftast uppfyllda av "fantasier" och dag drömmar, allt för att stå ut med tillvaron och med rädslan. Jag är ett så kallat " Vuxet" barn, Så där såg min uppväxt i ett alkoholist hem ut.

 

Vickan

8 augusti 2010 15:48

: ( Trist med såna erfarenheter. Dock präglas man ju av sin uppväxt. men som du skrev i ett tidigare inlägg, livet blir vad man gör av det. Man styr det själv. Har absolut inga erfarenheter av hur det är att växa upp i ett alkoholisthem men min mormors bror var alkoholist och jag minns än idag hur han kom hemranglandes till oss på sin gamla cykel och hivade upp sina ölburkar på vårt köksbord. Jag minns också att jag inte gillade det.

http://annehlie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vuxna barn till alkoholister är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga . Karaktärs drag 11 ur boken vuxna barn till alkoholister av Janetg.woititz.   Om jag inte är perfekt duger jag inte. Är jag inte perfekt är det ingen som kommer gi...

 Jag har ju mått ganska så dåligt ett tag, hög ångest faktor å lite deppigt !! Så jag har då fått starta upp en psykolog kontakt,,,å det med mycket blandade känslor,  Visst,visst de är vad jag behöver,,just nu,,,Men samtidigt har det varit så jätte s...

Nu är det en härlig sommar värme,perfekt i mitt tycke   I dag har jag tillbringat dagen på stranden med barnbarnet    Inget ligga å steka i solen där inte ;) Utan fullt ös medvetslös   *skrattar   Är onekligen ganska skönt när mamman kommer hem från ...