Satt och funderade lite ;) Dom flesta av oss gillar ju inte folk som "snackar" mycket,folk som snackar skit om andra,är ju ofatst bland det värsta man vet. Men så kom jag och att tänka på.....Är det då verkligen den som "snackar" mycket som är värst ?? Eller är det dom som för snacket vidare..För om ingen för snacket vidare, så tar det ju slut på "skit" pratet och skvallret.  Jag tycker nog att dom som håller liv i skit snacket är värst...Är ju ingen fara om nån "snackar" skit, så länge det inte förs vidare och ska spekuleras i, hela tiden -Håller ingen liv i skit snacket -Så blir de ju inte heller massa skvaller .  

Affirmationer är ju är ju positivt färgade fraser ,bilder i syfte att förändra sin "syn" tanke på sig själv eller livet. MAn utgår i från att tankar är det som skapat ens egen livssituation. JAg börjar detta inlägg så och fortsätter det så här...Om du som barn eller i en kärleks relation, gång på gång,får höra hur fel du är...Hur värdelös du är...Hur klumpig du är....Så börjar man tillsist tro på det , eller rättare sagt det blir en sanning, hur ska man kunna tro nå annat när man inte "vet" nått annat ?? Att ständigt få negativ respons om sig själv och sin personlighet skapar ju en aldrig så sviktande självkänsla. Att som barn bära allt detta negativa om ens egen personlighet är en börda som blir alldeless för tung för ett litet barn, på tok för tung.

så kan det vara att växa upp i en dysfunktionell miljö. Garanterat sätter de   sina spår hos det lilla barnet, och färgar den vuxna människan som växer upp.

Skulle klippt mig igår..men tog och gjorde det idag istället. Killen jag klippte mig hos sist va inte där...så hans kollega klippte mig istället ...jag tänkte att det kan väl inte ha så stor betydelse   Var mycket,mycket "dumt" tänkt av mig *skakar på huvve*, har man nyss varit hos frissan och snabbar sig hem å sätter upp håret med hjälp av örton hårspännen och snodd......så då vart man eller rättare sagt inte jag ett dugg nöjd , jag vantrivs nå fruktat i den här klippningen, mitt hår är lixsom väldigt svår "dresserat" och måste klippas väldans perfect..annars blir de bara "bebis" mjukt å omöjligt att styla ....Presix så vart fallet denna gången *skakar på huvvet*. Jaja...Nu e detså de är...så jag får leva med uppsatt hår ett tag fram över då ;)  

Jag va hos syrran igår, hon har två barn en på 11 år och en på 9 år. Vi åt middag ihop, barna skottade in maten med en faslig faart å sen of to goo;) Den ena drog in i vardagsrummet för att slå sig ner med laptopen i famnen och mobilen liggandes på nära avständ -Sen fick man inte ett ord ur munnen på den ungen nå mer -Helt uppslukad. Så sen den andra..Snabbt ut i sovrummet för att inta den stationära datorn,samtidgt som ps3 spelet slogs på...Och inte ett ord gick att få där i från heller -Helt uppslukad. Är det här verkligen bra ?? Jag tycker ju att så små barn ska vilja leka,vilja umgås med familj och släkt men icke då ,totalt lost in space..båda två. Men ytterst e detta väl ändo ett föräldrar ansvar ?? Går väl ändo att ha nå form av schema för data/tv spels tid ..eller...Jag tycker det här är lite "otäckt", visst är det mycket som är bra med datorer,mobiler,tv spel och liknande, frågan är väl bara hur lågt ner i åldrarna ??   

Jag levde i många år i en desstruktiv relation,där jag blev utsatt för psykisk misshandel. Det kom smygande lite "fint", började med lite kränkande ord..Hora,fitta, du e inte klok och liknande...Fick alltid och konsekvent höra att allt jag gjorde,oavsett vad jag gjorde var fel,fel,fel..Serverade jag en god middag fick jag höra -DEn skiten går inte att äta. Eller hade jag t.e.x städat hemma fick jag höra -Klart som faan du ska städa, kärring. Tillmätena blev grövre och fler ju längre tiden gick. I början blev jag arg, sen blev jag lessen, ju längre tiden gick började jag undra om det låg något i det han sa ?? I slutet var hans ord sanning för mig, och jag hade inte en uns av självkänsla kvar, jag var som en "våt fläck". Som sagt sånt här smyger sig på så fint och försiktigt, så man knappt märker när det börjar. VArför i hela friden gick jag inte ?? Varför lämnade jag inte relationen?? Det är just det som är problemet...man blir så "sönder plockad" under så lång tid, så tillsist har man inget eget jag kvar,ingen kraft och ingen ork. Allt lixsom bara rullar på,man står ut,tiger,lider och stannar kvar. Men man ska aldrig för en sekund tro att det här är kvinnor som "stannar kvar för att dom vill...det är betydligt mer komplext än så.  

Sverige har firandet av S:t Valentin och Alla hjärtans dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, då det lanserades av kommersiella skäl och genom amerikansk kulturell påverkan. NK-varuhuset försökte lansera seden, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset. Under 1990-talet tog dock firandet fart (kanske som en följd av uppmärksamheten i skolorna) och har funnit sin plats som Alla Hjärtans dag i den svenska högtidskalendern.

Hur gör ni ?? Firar ni Alla hjärtansdag ?? JAg kan tycka att Alla hjärtansdag, blivit ännu en dag för köpmännen.  Jag firar nog inte VAlentin dagen någe speciellt, köper en ros till Dottern den dagen, är något jag gjort i alla år, men inte någe mer än så.  Jag försöker,tycker och vill visa kärlek för dom jag har nära och kära så ofta jag bara kan ....

Alla dagar under året, och inte nödvändigtvis just denna dagen.   

Morrn, Morrn     Rusade ner i tvättis..Hade tur, var ledigt, så nu tvättas det ;) Jag utmanar mig själv i dagens första inlägg   Jomen..jag har kommit på att jag andvänder ordet de/ det..i var och varannat ord,ser faktiskt inte klokt ut - Så utmaningen är för MIG att inte andvända ordet De/ Det nångång under hela detta inlägget . -Soo far soo good *flinar*..men,men..inlägget är inte klaart än ;) Så återstår att se hur jag lyckas.  Agendan för dagen - Är proppad :) Nu tvättas här , sen ska jag gå och klippa mig, Sen till Mammsen, Sen till Syrran och sist men inte minst ska jag träffa pappsen  Med andra ord så har jag inga sysselsättnings problem den här Lördagen    Alltså..Det här med att åka och hälsa på min mamms..Ger mig ångest, som fjan ...Jag mår alltid, uselt efter att varit där..Men åker så sällan dit, så ibland måste jag tvinga mig till ett besök hos henne. , men jag får hjärt klappning av tanken *suckar*. Låter illa ...När jag säger så där..KAn jag tro ?? Men såklart finns där en bakgrund till att det vår relation ser ut så här . Men jag går inte in på det anledningen , inte just nu iaf.