Försöker dra mig till minnes...  När jag var på bio senast...konstaterar  att det var bra  längsedan iaf.  Nu finns faktiskt en hel del filmer jag skulle vilja se..Går ju i perioder de där, ibland går det ju absolut ingenting som faller en i smaken . Men nu...  Den här..Kankse.....

Burlesque

En ung kvinna flyr undan sitt förflutna genom att uppträda på en neo-burlesque klubb i Los Angeles.

The Burlesque Lounge har sett sina bästa dagar och hotas nu av nedläggning. Ägarinnan Tess, en före detta dansös, jagas av skulder och en affärsman som vill köpa klubben. Ali anställs som servitris men hennes ambitioner är att äntra scenen själv. Uppbackad av sina kolleger på klubben lyckas hon uppfylla sina drömmar och hennes liv tar en dramatisk vändning när hon blir klubbens huvudattraktion

 -Och defenetivt denna...........

Cornelis

CORNELIS är en film om en av våra största musiklegender – Cornelis Vreeswijk. Ett hårt konstnärsliv som började om lika många gånger som det havererade. Men främst är det en film om en man som hela sitt liv sökte efter kärlek och bekräftelse.

 -Eller varför inte denna.....

Fair Game

Valerie Plames position som CIA-agent avslöjades av Vita Huset med avsikt att smutskasta hennes make, ambassadören Joseph Wilson. Wilson skrev 2003 en artikel i New York Times där han menade att Bush-administrationen manipulerat information som hade med massförstörelse av vapen att göra, för att på så sätt rättfärdiga invasionen av Irak.
Filmen är inspirerad av en sann historia.

Visst måste man kunna disskutera på jobbet med sina kollegor, och även ibland kunna klara av att ta kritik , om den är konstruktiv vill säga. Men det är ladrig okej, att blanda ihop "sak" och person och gå till direkta person angrepp. -Absolut inte !!!  Är ju så triist och fruktat onödigt att det skall behöva bli så.  ...Presix det är exakt vad som hände mig , nyligen....Hade en disskution med en kollega om en sak fråga, och helt plötsligt fick jag höra vilka egenskaper jag besitter som person då alltså....Inte så skoj inte, men jag vägrar dras med i det å blåsa upp något stort, jag bara kallt konstaterar att den personen är helt ute och cyklar.  Man måste kunna disskutera utan att för den skulle attackera, kan man inte det...JA då tycker inte jag man är speciellt proffisonell.   

Visst alla, presic alla, tycker det är så fruktansvärt synd om alla "utslagna" i samhället, tycks så synd om alla dem som är mindre lyckligt lottade, dom som kanske är utan både hem och bosatd ...Ja jag har då ALDRIG hört nån säga nått annat, än att ack så sorgligt det är !!!   Då ställer jag mig väldigt,väldigt frågande.....Jag var på väg hem från jobbet ikväll, på perrongen irrade det runt en väldigt "trasig" man, han var inte påverkad utav nått, utan snarare i en väldigt psykisk obalans...Han såg varesig skitig eller "farlig" ut, bara väldigt ensam och lite "snurrig". Så fort han närmade sig nån för att börja prata

så tittade endera folket ner i "backen",vände bort blicken eller gick därifrån......??

Inte en ända gång, såg jag bevis på att en ända människa visade att det -Är så fruktansvärt "synd om" och tragiskt med "utslagna" människor...Snarare tvärtom så lyste föraktet i folks ögon !!!!!!  Jag tog mig tid att lyssna på mannen när han kom fram för att prata, jag lyssnade, -Frågade om jag kunde hjälpa han på någe vis ....Men han sa han klarade sig, han är van att leva så här. HAn tackade så mycket för att jag tog mig tid.    Sån här dubbelmoral tycker jag är vidrig....Alla dem som såg den här mannen och så tydligt visade sitt förakt...-Sorgligt !!!

Att och när en ung människa dör är alltid så tragiskt  och onödigt . När en ung människa desustom väljer att ta sitt liv, då går det inte att förstå, det bara går inte. Sorgen är enorm, tankarna är fruktansvärda, alla "Tänk om", och all "Om inte" ...TAr lätt knäcken på en. Jag förstår att bakom ett sånt beslut, finns en själ som gör fruktansvärt ont, en själ som är så trasig, så man inte längre kan se nån utväg. Men där slutar oxå det jag kan och klarar av att förstå. Hela jag skriiker -VArför, varför ??? Inte just du, inte just nu. !!!    

 Här  är ikväll en "låg" kväll, med många tankar. En återkommande tanke är ju varför, varför ?? Förvisso vet jag om anledningen till självmordet men iaf faan, faan -Varför ?? Unga människa , å i mina ögon "bara" barnet 18 år, det är så fruktansvärt och så overkligt på nått vis, jag kommer aldrig nånsin kunna "förstå". Mitt hjärta "gråter" när jag tänker på föräldern , jag känner sån förtvivlan , och inget kan jag göra, inte just nu iaf, personen i fråga måste först komma ur den akuta chocken.  

Mitt liv har varit kantat av uppförsbackar mycket sorg och tårar. Det har varit slitsamt mellan varven. Det som alltid har fått mig att "orka" lite till/ Kämpa ännu mer...Det är kärleken för min Dotter,min älsakde dotter som har tillfört mitt liv så oändligt mycket med glädje. Nu har hon dessutom fått barn och mitt liv har än en gång berikats med en härlig liten människa.

Jag tackar min dotter som bara genom att finnas gett mig orken, viljan att kunna och orka komma vidare. TAckar henne för den otroliga kärlek jag känner i mitt hjärta.  

Det är så enkelt att alla har sett samma sak, nämligen sanningen . Sedan har vi alla formulerat sanningen på vårt eget sätt och utifrån den plats i livet vi befinner oss på just då. Ju mer medveten du blir, ju oftare och klarare kommer du att se sanningen.  

Sitter och funderar lite om en sak kopplad direkt till en grej som hände härom dagen på jobbet. Finns ju så otroligt många egenskaper som är viktiga när man jobbar med människor och mycket som faktikst kan vara väldigt svårt, så då gäller ju att man har ganska så god koll på sig själv, att man klarar av att skilja ut sina egena känslor och inte blandar ihop dem med brukarens. Vad som oxå är viktigt är att inte blanda ihop begreppen sympati och empati. Gäller ju att kunna sätta sig in i och förstå en annan människa utan att för den skull "Gå" in å ta över känslorna, alltså att frtf behålla en proffisionell hållning. Min önskan skulle vara att all form av behandlings personal skulle ha som krav att gå i egen terapi, allt för att få koll på vad som är ens egena känslor,tankar, och värderingar, så man inte lägger över och "ger" dom värderinga , känslorna på den man arbetar med, brukaren/patienten. Jag inser att det här är svåra frågor, men frågor som jag tror man pratar alldelss för lite om inom personal grupper.