Botten napp å toppen napp

Inlägg publicerade under kategorin Funderingar

Av sus - 19 december 2010 09:44

Varför stannar kvinnor kvar i desstruktiva relationer ?? VArför stannar kvinnor kvar i misshandels förhållanden ??  - Det är ju så enkelt -Det är ju bara att gå.... Så sa jag...Innan jag själv hamnade i en relation där jag vart utsatt för psykisk misshandel.   Jag lämnade inte...JAg gick inte....Jag stannade kvar/ stog ut och stannade kvar.  Varför ?????   Det här är relationer som ALLTID kännetecknas av så mycket makt, makt försvagar tillsist din egen självkänsla.   Tillsist lever man för och genom sin partern ,man har inget eget jag kvar utan man är själva relationen.  

Men tillsist lämnade jag ju relationen iallafall ???  Ja det gjorde jag....Men jag gick inte föränns jag var "klar", alltså jag tror ju att stanna i en sådan relation uppfyller nånslags funktion, på någe konstigt vis.  I mitt fall var det så att mannen hade ett missbruk, jag kände mig "skyldig" att fixa hans liv / det i sig fyllde ju oxå nån form av  "funktion" - JAg fick känna mig "duktig" , jag fyllde helt plötsligt en viktig funktion -  JAg blev  "någon  "  .    Jag vill försöka slå hål på myten att det är väl BARA   - Att "lämna" - Bara att "gå"..... Skulle det vara så "BARA" så skulle det ju självklart och förståss inte finnas kvinnor som levde i liknande relationer -  Eller hur ??   Det är så "starka" krafter inblandade i liknande relationer ....Så mycket "sjukt" ....Så mycket desstruktivitet.... Jag skänker mina tankar till alla det kvinnor som sitter "fast" i en desstruktiv relation......Skänker mina tankar och önskar er "styrka".

Av sus - 11 december 2010 19:38

  Att ta ett sista farväl av nära och kära är alltid tungt,och gå på begravning är ju alltid känslofyllt. Jag har en begravning att gå på i veckan som kommer, jag tycker de finns de begravningar som är "jobbigare" än andra och det här är en sådan. Förståss är det ju alltid svårt att mista någon, men missförstå mig rätt...Jag tycker ändo det känns lättare på nått vis när personen så att säga har åldern inne, jag menar när små barn/eller tonåringar går bort, så känns det oftast så himla onödigt, dom hade ju hela livet kvar / så mycket mer att uppleva ...Man undrar varför nu, varför redan ?? Sen känns det så orättvist på nåttvis att föräldrar behöver överleva sina egena barn...Det är ju inte menat så.  Jag ska alltså på en sådan extra "tung" begravning...Personen i fråga han endast bli 18 år.  -Vila i frid   

Av sus - 10 december 2010 18:23

Satt här å kikade på tv, då fladdrade reklam förbi, om att inte köpa ut alkohol till sin  tonåring, /om det var svårt att stå emot ????? Det där fattar jag inte..Hur kan en sån enkel sak ,självklar sak vara svår ??  När min dotter var i tonåren frågade hon mig om jag kunde köpa ut åt henne,hon skulle på fest...Jag förklarade noga min ståndpunkt.....och hon frågade aldrig igen.   Men så vadå...Då tror du inte hon drack bara för det ???  Jo, jag vet att hon festade och drack en del...Men som jag förklarade för henne - JAg kan inte va "polis" och jaga henne överallt,för att se till att hon inte dricker, däremot kan jag genom att INTE köpa ut åt henne,visa tydligt att hennes drickande inte är okej för mig !!!!!  Så den där reklamen över går mitt förstånd, jag fattar inte hur man som förälder anser att det är försvarbart att köpa ut åt en minderårig ?? - 

 Nää,  de kan jag inte förstå !!!  

Av sus - 3 december 2010 09:20

Jag levde ju i en desstruktiv relation i många år,och blev utsatt för psykisk misshandel.  När vi tänker på psykisk misshandel så ser vi ju ofta massa ruskigt läskiga förnedringar av alla de slag.....Men psykisk misshandel, har många "ansikten" och är långt vanligare än man kan föreställa sig.  Alla form av kontroll av sin partern är psykisk misshandel, är ju just det de handlar om -Kontroll !!!


* Att t.e.x styra familjens ekonomi,utan att låta den andre få insyn, kräver att den andre skall redovisa alla utlägg med kvitton = Psykisk misshandel.


  * Att starta gräl av varje små sak = Psykisk misshandel


Sen finns det ju oxå en slags verbal psykisk misshandel :


* Dina åsikter är alltid fel,oavsett vad det gäller.


*  Han kritiserar dig,reagerar du, så får du svaret att de var ett skämt,att du e så känslig.


*  Han vägrar konstant disskutera sånt du reagerat på, blir de disskustion trots allt, så resulterar det alltid med gräl.


När jag läser detta blir det så himla tydligt, hur vanligt detta fenomen är, och hur många kvinnor som lever med det utan att ens förstå att de handlar om just -Psykisk misshandel.

Av sus - 1 december 2010 12:25

jag har befunnit mig inne i ett "lågtryck",trist,less på de mesta,men framför allt orkeslös. Men så idag, känner jag att lite,om än så lite, så har orken återvänt   . Så de tänker jag njuuta av till fullo,har ju ingen aning om hur länge den tänker stanna på besök, men här är den alltså nu -Så skööönt !!  Hur kommer detta sig då ???  Har jag betalat dyra pengar hos sthlms bästa hjärnskrynklare ?? = Nopp.    Har jag börjat äta lyckopiller  ??  = Nopp.  Bara "vaknade jag så var de "borta"   ??  = Nopp  ..........Men ...Hur gick det till då ???  Fick reda på att mitt barnbarn kommer hit och sover över på lördag = Å tanken på den lilla härliga killen ,vetskapen att få ha honom här ensam i ett helt dygn , ha honom snussande tät intill sig.....Ja då kan inte jag annat än känna mig glad. -Han är solen i mitt liv den lilla killen.  


Av sus - 30 november 2010 09:59

Bortatappat ,försvann från mig för ett par dagar sedan..Jag efterlyser min ork,min glädje och motivation..Den har flytt ifrån mig och istället är hela jag övertagen av -Inget e roligt, inget lockar. Så om nån ser min ork flyga runt obehindrat för sig själv så vänligen lämna tillbaka den snarast, för de här e fasen inte okej.   Skulle ju ta tag i adventspysslandet idag, för övrigt är det sånt jag bara älskar, att piffa å dona hemma.  . Men se inte nu inte..Lite halvhjärtat "slängde" jag upp en adventsstjärna i köket å resten av julkartongerna är ouppackad -Va  e det frågan om...Jag som inte brukar kunna hejda mig med jul pyssel, här brukar nästan se ut som en "bordell" *skrattar* med alla belysning ,allt tingeltangel, å allt glitter.  Å nu är det istället bara en "stackars" adventsstjärna uppslängd i fönstret ...... Som sagt ser ni min ork,å min lust..Så släng genast in den här hos mig igen .  

Av sus - 27 november 2010 15:25

Små barn,stora barn, vuxna barn -det spelar ingen roll. Det är alltid lika jobbigt och smärtsamnt att bråka med den/dom man har sig närmast , å det är ju sina barn det.    Jag får så himla dåligt samvete när dottern å jag hamnar i trubbel, de är aldrig skoj.  Usch, det gör faktiskt ont i hjärte roten.  Visst uppstår det turbulens ibland i relationen mellan barn och föräldrar, det är nog oundvikligt. Men vi har hamnat i en dålig trall, där konflikterna avlöser varann, och det tär nå fruktansvärt.  I alla dessa handböcker om att ha barn, missade dom att i en ända av böckerna ta upp det faktum att -Bli förälder, de innebär att stå pall för allt, å agera "slagpåse" än när det behövs * Glimten i ögat*.    Hur angenämnt det än är att ha barn, och det är det Angenämnt alltså, men det är oxå ett j.kla slit mellan varven.

Av sus - 23 november 2010 21:46

Jag är ensam, har inget stort kontakt nät, inte många att umgås med...Å i kväll känns det faktiskt väldigt jobbigt, och lesset. Ja att jag lever utan partner..Det är inte jobbigt, det är "själv valt", så tillvida att den senaste relationen skadade mig så pass mycket så resultatet blev -Aldrig mer.....Det var snart 7 år sedan jag sa det, så det menar jag. Nä, de är inte dne ensamheten jag syftar på, att aldrig bli bjuden på nån fest eller ha nån att göra nått tillsamans med..Det är den ensamheten som ikväll är påtaglig, och gör att jag känner mig lessen.  Är jag då så "hemsk" som människa ...??  Nää, de vill jag ju inte tro, jag tror att det finns vissa omständigheter som gjort att de blivit så. B.la levde jag ju i en relation där jag blev utsatt för psykisk misshandel, å hur "kul" är man då att umgås med ??  Sen drabbades jag ju som ung av en reaktiv psykos, så jag mådde ju ruskigt och riktigt dåligt en lång tid...Å hur "skoj" e man då....??  Men tackar  för att jag har mitt jobb iaf, där har jag ju åtmistone kollegor, och då får jag ju en del socialt umgänge iaf. -Ja, här är en lessen och en ensamt ensam kväll.

Skapa flashcards