Då  1993,hade jag alltså vårdats 3 månader under lpt,pga reaktiv psykos.

Dom tre månaderna gick och det blev dags att flytta hem,hem till vardagen och livet som ensamstående mamma,jag var vid den tid punkten frtf bara en "spillra", skakande av ångest,jag vägde min dubbla vikt mot vad jag gjorde vid "resans" start,jag va i ett uselt skick,men hemgång var det. Jag kämpade på där hemma med allt som hörde vardagen till, men resultatet blev inte bra, jag hade tappat i stort sett alla mina förmogor,situationen blev helt enkelt ohållbar. Med hjälp av sociala blev så jag och min dotter placerade i ett mödrar hem,där stannade vi i ett år.   Tiden kom då det var daxs att flytta hem ännu en gång...men jag var långt i från mogen för detta, så nu gick flytten till en familj ute i skärgården ,där bodde vi i sex månader. Sen blev det äntligen hem till vårt, jag ordnade med en kontakt person till mig själv,som blev ett bra stöd för mig i vardagen, och dottern i sin tur fick en helg familj,en familj där min dotter kunde få vara när jag hade dagar då ångesten fullkomligt slet isär mig...Det skulle hon skonas i från. Jag slet hårt och länge för att min dotters uppväxt trots allt skulle bli så bra den nu bara kunde. Men hon har fått törnar som jag av hela mitt hjärta önskar hon skulle sluppit, att hennes barndom inte blev så lugn och harmonisk som jag önskat är en sorg jag bär med mig i hjärtat varje dag.

 

Anna

12 februari 2011 19:48

Du gjorde ju säkert ditt bästa. Tänker på dej... Kram!

http://kavril.bloggplatsen.se

sus

14 februari 2011 09:11

Tack för kramen. Jo jag gjorde så gott jag kunde...å lite till ;)

 

vickan

13 februari 2011 17:38

Sånt är livet ibland. Du får glädjas åt resultatet och försöka tänka på de positiva bitarna som en styrka i livet. Men jag förstår att det känns tufft att bära på sig skulden men oftast är det så att man är tuffast mot sig själv. kram Vickan.

http://annehlie.bloggplatsen.se

sus

14 februari 2011 09:09

Jo så kan det nog va..man är sin egen "Hårdaste domare".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vuxna barn till alkoholister är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga . Karaktärs drag 11 ur boken vuxna barn till alkoholister av Janetg.woititz.   Om jag inte är perfekt duger jag inte. Är jag inte perfekt är det ingen som kommer gi...

 Jag har ju mått ganska så dåligt ett tag, hög ångest faktor å lite deppigt !! Så jag har då fått starta upp en psykolog kontakt,,,å det med mycket blandade känslor,  Visst,visst de är vad jag behöver,,just nu,,,Men samtidigt har det varit så jätte s...

Nu är det en härlig sommar värme,perfekt i mitt tycke   I dag har jag tillbringat dagen på stranden med barnbarnet    Inget ligga å steka i solen där inte ;) Utan fullt ös medvetslös   *skrattar   Är onekligen ganska skönt när mamman kommer hem från ...