Direktlänk till inlägg 11 februari 2011
Då 1993,hade jag alltså vårdats 3 månader under lpt,pga reaktiv psykos.
Dom tre månaderna gick och det blev dags att flytta hem,hem till vardagen och livet som ensamstående mamma,jag var vid den tid punkten frtf bara en "spillra", skakande av ångest,jag vägde min dubbla vikt mot vad jag gjorde vid "resans" start,jag va i ett uselt skick,men hemgång var det. Jag kämpade på där hemma med allt som hörde vardagen till, men resultatet blev inte bra, jag hade tappat i stort sett alla mina förmogor,situationen blev helt enkelt ohållbar. Med hjälp av sociala blev så jag och min dotter placerade i ett mödrar hem,där stannade vi i ett år. Tiden kom då det var daxs att flytta hem ännu en gång...men jag var långt i från mogen för detta, så nu gick flytten till en familj ute i skärgården ,där bodde vi i sex månader. Sen blev det äntligen hem till vårt, jag ordnade med en kontakt person till mig själv,som blev ett bra stöd för mig i vardagen, och dottern i sin tur fick en helg familj,en familj där min dotter kunde få vara när jag hade dagar då ångesten fullkomligt slet isär mig...Det skulle hon skonas i från. Jag slet hårt och länge för att min dotters uppväxt trots allt skulle bli så bra den nu bara kunde. Men hon har fått törnar som jag av hela mitt hjärta önskar hon skulle sluppit, att hennes barndom inte blev så lugn och harmonisk som jag önskat är en sorg jag bär med mig i hjärtat varje dag.
Nu är det en härlig sommar värme,perfekt i mitt tycke I dag har jag tillbringat dagen på stranden med barnbarnet Inget ligga å steka i solen där inte ;) Utan fullt ös medvetslös *skrattar Är onekligen ganska skönt när mamman kommer hem från ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|