Jag berättar denna episod i mitt liv för att jag vill visa på att det är fullt möjligt att må bra , igen. -JAg vill förmedla hopp, åt dem som kanske befinner sig där nere på botten.   Jag var 28 år när jag drabbades av en rektiv psykos, så där en 15 år sedan.  Jag fick då alltså en reaktiv psykos och vårdades under Lpt i 3 månader. Jag hade ingen som helst verklighets förankring/visste inte  vad jag hette/ eller var jag var/ kunde inte prata, för jag kom inte ihåg hur man gjorde. Jag åt nästan aldrig, för jag trodde maten var förgiftad. Sov gjorde jag inte heller för jag trodde man blev våldtagen på nätterna. Att jag befann mig på sjukhus hade jag ingen aning om. Jag blev så kraftigt medecinerad så jag fick en halv sides förlamning, den släppte efter ca: 3 veckor. När jag så blev utskriven efter 3 månader, blev situationen hemma med min lilla dotter ohållbar,  pga att jag "tappat" dom flesta förmogor, jag va som ett litet barn som fick lära sig allt på nytt igen.och vi flyttade till mödrar hem där bodde vi i ca: 1 år. //  Min kamp tillbaka till livet blev lång och tidvis över djävlig. Kan säga att det är dom senaste 6 år jag fått börja må bra igen, så som ni ser blev kampen lång. Men det gick !!! Jag var helt sjukskriven i 13 år...Idag jobbar jag 75 procent och har så gjort i ca:3 år. //  När man mår över jävligt är det lätt att känna att man inte "pallar" längre, men ge aldrig upp -Aldrig !!! Det går nämligen att hitta tillbaka till livet.

Goder morgon :) Mitt zombie liknande tillstånd börjar lätta lite tack vare ex antal koppar med kaffe , hur vaknade man till liv utan det tro ?? Haha, ja personligen skulle jag nog behålla mitt zombie tillstånd hela dagarna.  

• Humör : Trött men med ett glatt sinne.
• Väder:   Strimmor med sol -Jo, man tackar :)
• Plan:     Ska åka och bada med barnbarnet   

      Ha nu en underbar söndag ni allla -Det tänker jag ha !!!