Jag skriver här en del om hur det var att växa upp i ett missbruks hem,och oxå om att ha levt i en kärleks relation med en missbrukare.  Varför skriver jag om det här ?? En av anledningarna är att jag tror att de behövs. Tror även man kan hitta styrka i att förstå att man inte är ensam om att ha haft/eller har de så.   Jag skriver inte för att nån ska tycka synd om mig -De vill jag inte  -Vill inte gå in i en offer roll. Att hålla på att leva i det förgågna , å hålla på att kasta skuld på sina föräldrar -Gör bara att man kör fast !!!!   Och det blir ett sätt att smita från sitt eget betende.   Istället ska man koncentrera sig på sitt eget förhållningsätt och det går bäst om man lever här och nu.   Jag har idag "tillfrisknat" jag har skapat mig ett bra vuxen liv, jag tar ansvar för mina egena handlingar och känslor , och lägger inte över ansvaret på nån annan. Så där är ännu en anledning till att jag skriver om detta...  Föra att visa på att.....-   Det är fullt möjligt att få ett bra vuxen liv !!!!!

   Mina hemförhållanden som barn var smått vansinniga , men för mig var det de "normala", jag hade ingen annan referens ram.  Jag vandrade ofta runt med känslan av att ena dagen vara ett älskat barn, för att den andra dagen vara "osynlig". Detta har gjort att jag skapat mig en rädsla för att bli övergiven. Rädslan för att bli övergiven tillsamans med min referens ram för hur nära relationer såg ut, gjorde att jag lätt hamnade i osunda kärleks relationer -= För för mig var det så bekant och så igen kännande.  Rädslan för att bli övergiven har oxå gjort att jag stått ur, kämpat och stått ut i relationer som jag för mitt eget bästa skulle brytit upp ifrån för länge sen.  Kaos och den förvirring som desstruktiva relationer skapar, gav mig trots allt en "trygghet", kaoset var ju något jag var så van vid, och det man vant sig vid skapar ju mest som oftast viss form av trygghet. -Detta är en av det konsekvenser som (kan) uppstår för ett barn som växer upp i en missbruks miljö.

Hjäälp :) I dag sitter hela jag "fast", å hela jag.....vill inte säga lite det . Behöver diska, tassar ut i köket slänger ett ont öga på disken suckar  -Sätter på kaffet istället.

Är det bäddat i sov rummet ?? -Nix pix, icke....Går förbi sovrummet suckar (igen) drar igen sovrums dörren....Haha...Jag kommer verkligen inte igång idag, känner mig som en "trulig" tonåring    Så nu hamnade då jag å kaffe koppa vid datorn...å än så länge är det vare sig bäddat eller diskat.  Å vet ni va ???? -De skiter jag i å sitter kvar här vid datan jag