Visst man vet det händer andra och "andras" barn...Men inte mitt barn, sånt där drabbar andra, men inte mig. -Så sa min dotter efter att hon varit hos läkaren med sin son igår. Det har tagit många "varv" innan hon landade i att hennes barn har en misstänkt ceberal pares skada och även misstankar om epelepsi föreligger. Alla drömmer ju om det "normala" friska barnet, ett barn som "passar" in ,ett barn som alla andra. Jag som morförälder tar detta med "ro", vad gäller barnbarnet, det är en pigg å glad livfull grabb -Det är det viktigaste, oavsett "diagnos" eller inte.  Däremot smärtar dte mig att se min dotter gå igenom detta och den "sorg" det trotsallt innebär . Men en dag i taget och med mycket stöd så blir allt okej ändå. Alla former av funktions hinder är ju något man har, och inte något man är. -Alla är unika, just presic som dom är.